Ibland, ni vet då man känner sådär att man sovit lite och är lite extra känslig. Då man tycker att det mesta går emot en och att tårarna liksom bara kommer fast att man inte vill och knappt vet varför. Ja helt enkelt då bägaren rinner över och musten går ur en...
En sån hopplös dag har jag idag. Jag är ledsen , jag har ont och jag skulle mest av allt bara vilja ha en kram och en strykning på kinden "Allt ordnar sig gumman" .
Ibland, ni vet då hjärtat värker och man känner sig rätt värdelös av ingen orsak. Då man får för sig att livet liksom sätter sig på tvären bara för att vara elak, ja en sån dag är det idag...Det jobbigaste är att det inte går att styra, inte går att förändra, spelar ingen roll hur mycket jag vill eller kämpar så kan man inte ändra på vissa saker. Jag hatar att vilja mer och jag hatar att vara den lilla i ett sammanhang...jag hatar att vara klok och jag hatar att behöva tänka efter och analysera. Jag hatar att inte få känna mig sprudlande glad då jag borde och jag Hatar att jag drar med andra i piss-måeendet...
Idag är en dag då jag saknar, längtar, tänker på nån som betyder mycket & jag vill bara ha det lugnt , skönt och någon som bryr sig. Även om det inte för honom tillbaka och även om jag inte fixar tala om det så ville jag ba ha nån här som kunde få mig le lite, nån som helt enkelt bara gjorde mig sällskap... Nu sitter jag istället ensam med en klump i magen som är för stor för att orka bryta ner...och ingenting känns vidare bra! VÄRSTE Pessimisten jag blivit! Arg på mig själv!
Nå vet jag att jag har det bra ändå...kolla på världens coolaste ungar! Inte undra på att man älskar dem! Jag vet att jag inte egentligen har rätt att klaga på nånting - jag har det bra och jag klarar mig, men som sagt...ibland blir det en såndär dag då allt känns hopplöst....men ge mig ytterligare en kvart så är jag snart gamla goa glada sandra igen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar